En av mina absoluta favoritupplevelser i Georgien var den fyra dagar långa vandringen från Mestia till Ushguli, uppe i den fantastiska Svaneti-regionen. Här delar jag med mig av min upplevelse av att göra denna vandring som soloresenär, det du behöver veta för att ta dig dit och mina tips på var du ska bo under vandringen.
Att ta sig till Mestia
Det enklaste sättet att ta sig till Mestia är med en marshrutka från Kutaisi, den största närliggande staden till den lilla byn där vandringen utgår ifrån. Under högsäsong (juni-augusti) går det vanligtvis två bussar, men se till att vara där tidigt för att få en plats. Jag blev rekommenderad att vara där redan kl 7 för att säkra min plats och då var jag först på plats men runt 07:30 så hade började fler resenärer rulla in. Bussen skulle avgå kl. 09:00 men åkte redan kl. 08:30 eftersom den blev full. Jag hade planerat att köpa frukost innan avfärd, men inget hade riktigt öppnat ännu då Georgier inte riktigt är morgonmänniskor, så ta med snacks och frukost till busstationen är mitt tips.
Vi anlände till Mestia runt kl. 14:30 efter att ha stannat två gånger för mat/toalettbesök och en gång bara för att chauffören skulle röka och vi kunde ta bilder. Själva resan dit var helt fantastisk och ger en försmak av de hisnande vyer som väntar under vandringen. Det var också på denna bussresa som jag träffade två andra soloresenärer med samma plan som jag – och som jag senare vandrade med.
När jag var där i 2025 fanns det också en marshrutka som gick direkt mellan Tbilisi och Mestia, men det är en väldigt lång resa och det har diskuterats att sluta med den på grund av trötta chaufförer. Jag tog direktbussen från Mestia till Tbilisi på vägen tillbaka. Den avgick när den blev full, runt kl. 08:00, och vi var framme kl. 16:30. Biljetter köps på biljettkontoret i Mestia, och min erfarenhet var det ganska kaotiskt även om vi försökt boka i förväg via chauffören. Folk nästan slogs om att komma på bussarna och det var allmän förvirring.
Jag sov under första delen av resan eftersom jag var trött efter vandringen, men när vi närmade oss Tbilisi märktes det tydligt att chauffören var trött och körningen kändes inte särskilt säker. Jag skulle därför rekommendera att åka tillbaka via Kutaisi istället för att göra hela den långa resan med samma chaufför. Men det kräver att det finns tid i resplanen. Från Kutaisi till Tibilisi fanns det antingen marshrutka eller en större buss man kunde åka med då det var motorväg hela vägen.
Boende
Mestia är en väldigt mysig liten by med gott om boendealternativ. De flesta erbjuder bagageförvaring, särskilt om du bokar en natt även efter vandringen. Det finns också många restauranger och butiker där du kan köpa snacks inför vandringen.
Längs vandringsleden finns det också små byar där man kan köpa enklare snacks.
Under högsäsong rekommenderar jag att boka boende i förväg online. Dels är det skönt att veta vart man ska direkt när man kommer fram, men också för att säkerställa att det finns plats så att man slipper gå vidare till nästa by.
Det går även att tälta längs leden och stanna vid guesthouses för att fråga om middag. Vi mötte några som valde det alternativet för att delvis spara lite pengar men också för att kunna korta ner antalet dagar.
Vandring dag 1: Mestia till Zhabeshi
Vi började dagen med en rejäl frukost och gav oss av strax efter kl. 09:00. Det var en jämn ström av vandrare som startade från ca 08:30 och framåt, så du kommer definitivt att möta andra längs vägen.
Vi bodde på Hotel Elite House, nära starten av leden. Jag tyckte det var ett perfekt läge, nära busstation, det lilla torget och starten på leden. Man går förbi hotellet, ut ur byn, över bron och svänger vänster – sedan följer man stigen för att ta sig mot Zhabeshi. Det finns sen skyltar som visar vägen när man börjar stigningen mot Zhabeshi.
Först når man en mindre äng där vi stannade för att ta en paus och ta bilder men det var för att vi inte visste att bara några minuter senare skulle vi nå en större äng med utsikt över dalen. Där fanns också ett litet pop-up-café där många stannade för en paus.
Efter ängen börjar nedförsbacken, och där väljer man mellan en övre och en nedre led. Den övre är oftast mindre trafikerad men lite längre i distans. Vi valde den övre leden eftersom den också ska vara något vackrare enligt vissa utlåtande men jag tror att det blir fantastisk upplevelse oavsett.
Vi stötte på en ganska kraftig bäck som vi inte hade räknat med. Bilar kunde köra över, men för oss var det svårare. Till slut hittade vi andra vandrare och tillsammans lyckades vi lägga en planka över några stenar och ta oss över. Vi stod vid den kanske stark strömmande bäcken i ca 45 minuter innan vi tog oss över i ett försök att hitta ett sätt där vi inte ramlade i en bäck på dag 1.
Men vi tog oss vidare och nådde den mysiga byn Lakhiri, här fanns det också några hem som hade små café och sålde dryck för dom som vill stanna och vila men just när vi kom förbi så var det en väldigt lugn och tyst by. Så vi fortsatte och följde skyltarna ut ur byn.
Den sista delen av dagen var mindre naturskön och gick längs en asfalterad väg genom byn Cholashi innan vi nådde Zhabeshi runt kl. 15:00. Om det skulle vara fullbokat alla guest houses i Zhabeshi så är Cholashi också ett alternativ att stanna i även om det då blir några extra kilometer dagen efter.
Totalt tog dagen cirka 6 timmar, 17 km, med 760 höjdmeter och en maxhöjd på 1910 m.
Jag bodde på Guest House Tengo – en fantastisk familj som serverade en otrolig middag för 30 GEL (det var så mycket mat att jag inte orkade allt!).
Vandring dag 2: Zhabeshi till Adishi
Vi startade kl. 09:00 efter en tidig kväll. Jag betalade totalt 100 GEL inklusive stor middag och ännu större frukost, en skön säng och dusch med varm vatten.
Vandringen började vid bron där vi slutade dagen innan och fortsatte upp längs floden. Det var en ganska brant stigning genom skog, vilket gav skugga från solen. Vi gick längs med stigar där byns djur betade och var omringade av grisar och kor som inte var ett dugg brydda om oss.
Vi nådde återigen en liten öppning i skogen och satte oss i solen för att vila ungefär två tredje delar upp för dagens första del av stigningen. Vi mötte två ett par som också var på vandringen och delade livshistorier, rekommendationer och snacks.
När vi kom ut ur skogen fanns en liten bar där många stannade – inklusive vi – och tog en paus i nästan en timme. Det var verkligen en härlig stämning och vi satt och pratade med fler nya personer som var ute på sina egna äventyr.
Vi fortsatte vår vandring uppför berget och bredvid skidliftarna. Vi missade en skylt och råkade ta den övre leden igen, vilket visade sig vara “den sämre rutten” enligt vissa appar – men den var helt fantastisk! Men här såg vi bara ett tyskt par på hela leden så vi tror att dom flesta valde den nedre leden.
Vi korsade ytterligare en bäck, denna gång enklare. Nedstigningen till Adishi var dock brant och kändes i knäna. Precis innan Adishi stannade vi med många andra vid vad som numera var ett stängt café och vilade. Knäna behövde en liten paus innan dom sista meterna av nedstigning till byn.
Totalt: 13 km, 6,5 timmar, 1163 höjdmeter, maxhöjd 2747 m.
Adishi var min favoritby – liten, mysig och väldigt social. Vi bodde på Koba Guest House, som låg som ett trähus ovanpå stenhusen. Det fungerade även som byns lilla bar och samlingspunkt.
Vandring dag 3: Adishi till Ipari
Vi startade lite tidigare, strax efter kl. 08:00, eftersom detta var den längsta dagen (19 km).
Efter ca 5 km längs floden nådde vi den ökända flodövergången. Många försökte gå över, men vattnet var iskallt och strömt. Jag provade att ta mig över men kände att det var alldeles för ostabilt och jag hade ingen ambition av att ramla i det iskalla vattnet med all min packning. Jag valde att ta en häst över för 26 GEL. Själva hästridningen tog ca 30 sekunder men jag tror vi spenderade minst en halvtimme där med alla försök att ta sig över. Men återigen så blev det en stor samlingspunkt med alla dagens vandrare som torkade fötter, skrattade åt varandra när någon nästan ramlade i eller hjälpte varandra hitta dom bästa stenarna att klättra på.
Efter detta väntade en 3 km lång stigning med utsikt över Adishi-glaciären – vi hörde till och med en lavin på håll! Och det var otroligt att se.
Vi nådde toppen men det fanns en liten extra topp som man kunde gå till för att få ännu bättre utsikt över dalen och glaciären. Vi gick dit och var helt ensamma på den lilla toppen, och det var magiskt.
Sedan följde en lång nedstigning på nästan 10 km, första delen var ganska brant men omringat av alla vilda blommor. Sen blev det en lite bredare väg att följa och en liten by några timmar innan Ipari där man också kunde bo som alternativ som hade fantastiska vyer över dalen. Det skulle innebära en kortare dag med ca 5 km och istället fördela sträckan till dag fyra som ändå är ganska kort.
Totalt: 19 km, 7 timmar, 1044 höjdmeter, maxhöjd 2814 m.
Boendet i Ipari var svårare att hitta, och vårt låg ca 2 km bort från byn. De hämtade oss med bil, vilket faktiskt var väldigt skönt och körde oss ner från den ganska branta sluttningen från Ipari till huvudvägen och vidare till vårt guest house. Ipari var den svåraste byn, enligt mig, att hitta ett guest house på förhand. Det jag hittade men som var fullbokat när jag var där är Century House of Larisa.
Vandring dag 4: Ipari/Lalkhori till Ushguli
Den minst natursköna dagen – och möjlig att hoppa över om man har ont om tid.
Vi blev skjutsade till Lalkhori och valde en mer naturskön rutt uppe på berget istället för vägen. Men det var ändå några sista kilometer längs med en bilväg för att nå Ushguli lagom till lunch.
Totalt: 10 km, 3 timmar, 637 höjdmeter.
Vi åt lunch i Ushguli och tog sedan taxi tillbaka till Mestia (ca 1 timme, 40 GEL).
Vad man ska ta med
Ta med:
- Solkräm
- Rejäla vandringskängor (sneakers räcker inte)
- Långbyxor och tröja för kvällar
- Lätta kläder för vandring
- Flip-flops när ni kommer till byarna
- Regnjacka (även om vi aldrig behövde använda den så vill du inte fastna i regnet)
Det finns duschar i alla guesthouses, men du kommer ändå längta efter duschen på ditt hotell i Mestia och rena kläder efter dina fyra dagar på leden.
Den här fyradagarsvandringen var helt fantastisk och något jag verkligen kan rekommendera. Människorna var otroligt vänliga, maten fantastisk och utsikterna helt magiska.
No replies yet